Slipping through my fingers…
Fredagens Idoltema var ABBA, och det säger jag bara, att har ni inte kommit er iväg på bio för att se Mamma Mia, så se till att ni gör det snart!
Jag brukar inte vara någon stor vän av musikaler och dylikt, men åh, vilken feel-good-film!
En av sångerna träffade mig rakt i mammahjärtat, den när Meryl Streep sjunger Slipping through my fingers.
För nog stinger det till någonstans djupt inne i mig, när jag tänker på hur åren liksom runnit en förbi.
Allt vi ville hinna göra, och all tid tillsammans med barnen som aldrig går att få tillbaka.
Vår älskade förstfödde som tyckte att vi var hans allt, nu är han 13 år och står på egna, stadiga ben.
När vi åkte till Sundsvall förra helgen, stannade vi borta över natten.
Jahapp, sa han obrydd och insisterade istället på att få tillbringa den ensam hemma. Själv. I vårt ensligt benägna hus ute på landet.
- Nähärudu, sa jag spontant. Det går ju inte. Du kan ju inte vara hemma alldeles själv (ensam. Det förstår du väl att det går ju inte. Det fattar ju vem som helst att just den natten kommer huset att brinna ner, och gör det inte det så kommer alldeles säkert minst ett par bovar och banditer att försöka ta sig in). Det sista sa jag dock aldrig högt (tror jag), för man vill ju inte rycka undan den trygghet som han uppenbart går runt och bär på.
Men sonen var helt och hållet övertygad om att så ville han göra.
- No worries, mamma. Det klart att det kommer att gå bra.
Det var utan tvekan bara i hans mammas huvud det fanns sakliga skäl till motsatsen.
Hos pappan fanns inget stöd att finna för den tveksamma mamman. – Nog fixar han det, det klart att det kommer att gå bra.
Nedröstad alltså och utan veto-rätt.
Inte kändes det ju alldeles bekvämt kan jag tillstå, men både son och far fick förstås rätt. Det gick hur bra som helst.
Men ändå. 13 år. Inte tusan borde han gjort sig fri från oss redan? Det var ju bara nyss han var en liten och klängig rackare som inte alls ville att vi skulle lämna honom ensam. 
2008-10-27, 1:09 | Allmänt
Karin/Theas rum 2008-10-27 kl 6:57 #
Förstår dig precis. Vart tar åren vägen? När blir barnen så stora? Jag förstår ingenting jag heller
Ha en bra dag!
Karin/Theas rum 2008-10-27 kl 6:58 #
…och jag håller med om Mama Mia också – såå bra den var!
Linruz 2008-10-27 kl 7:57 #
Ja mina är inte riktigt där än men känner ändå att jag inte riktigt hinner med. Tiden rusar i väg och snart ska väl mina vara hemma själva oxå
Fru Sätterlund 2008-10-27 kl 8:10 #
Man hinner inte riktigt med… Tycker mina som blev 8 i somras nyss var bebisar. De har också börjat säga att de ska vara hemma själv när man ska åka och handla. Tyckte det var jättejobbigt första gången. Vi mammor hinner nog inte riktigt med
Ha en bra dag!
Kram Therese
Helena 2008-10-27 kl 9:54 #
Jag grät under stora delar av filmen, just för den känslan att året går och tiden är snart över när man bara kan hålla dom i knät och känna hur gott och mysigt dom luktar……
Men…filmen var sååå
bra!!!
Kram
Frida & Leo 2008-10-27 kl 11:14 #
Skönt att det gick bra, trots mammans tvekasamhet (vilket jag kan förstå – tänk när Leo ska ha FF här hemma första gången *huga*
). 
Jag kan bara hålla med dig angående filmen (och låten)! Underbar! Den bästa jag har sett på evigheter.
emelie 2008-10-27 kl 11:16 #
jag blev också helt förälskad i slipping through my fingers när jag såg mamma mia. jag blev helt tårögd!
Eva 2008-10-27 kl 17:37 #
Tänk att jag gråter VARJE gång jag hör den låten efter jag sett både musikalen och filmen. PÅ svenska sjunger dom Kan man sätta en solkatt i en bur och det är ju samma innebörd…
Här väntar o längtar vi efter att DVD;n kommer med posten!
Maria 2008-10-27 kl 19:24 #
Så fint du skriver!!! Blir berörd av dina ord… Håller med om filmen, en film som ALLA borde se! Kramen
åsa 2008-10-27 kl 20:34 #
och det bästa av allt att snart finns den på DVD så då kan man må bra väldigt ofta!
Jennilie 2008-10-27 kl 21:34 #
Hejhej Sara.
Har lagt ut lite före och efter bilder från vårat hem (kök/vardagsrum). Mamma sa att du inte sett några bilder från renoveringens start så du kan ju kika in på bloggen och kolla. Du har ju bara sett det som det ser ut nu kanske?!
Lallis 2008-10-27 kl 22:15 #
Ja det går ju så snabbt när de växer upp. Goingarna:)
Och jag känner exakt samma med Mamma Mia. Må-bra film!
Kram Lallis
Jessica 2008-10-28 kl 17:06 #
Vad bra du skriver..har själv en 13-årig dotter och jag känner igen mig..
Lena 2008-10-28 kl 19:46 #
Hälsade på min dotter för två år sedan i London, dit hon åkt själv på enkel biljett. Hon var då 19 år och det var första gången JAG åkte från HENNE när vi reste hem. Tidigare har hon bara rest från mig. Tårarna började trilla på tunnelbanan och slutade inte förrän vi var hemma i Västerås åtskilliga timmar senare. Nu är hon 21 och klarar sig bra i Stockholm, de kan mer än man tror (eller vill tro).
Och ni som inte sett Mamma Mia! SKÄMS!
Mamma Mia vilken film | Jinges web och fotoblogg 2008-11-13 kl 19:57 #
[...] Trebarnsmamman Sara Filmflykt Sokrates Sensus Jazzhoppan Netza [...]