Det är ju bara en keps

Keps

Det var en kylig morgon häromdagen när lillebror höll på att göra sig i ordning för skolan. Han har börjat fyran nu.
Jag tyckte att han skulle välja en mössa, men där i lådan skymtade han hundkepsen som han fick när han var liten.
Det blev ett kärt återseende och det rådde ingen tvekan om att det var den som skulle hänga med till skolan. Hans belåtenhet gick inte att dölja, även om jag kände mig mer tveksam. Det var ju rart när han var yngre, men nu… tänk om någon skulle säga nå´t dumt…?

Nästan direkt som jag hade tänkt den tanken fick jag dåligt samvete. Varför skulle inte han få ha på sig vad han vill? Det ska väl ingen annan lägga sig i, vare sig det handlar om hans egen mamma eller andra barn på skolan.

Jag tänkte inte så mycket mer på det förrän morgonen därpå.
- X sa att jag var töntig i den här kepsen! sa lillebror strax innan vi skulle åka till skolan på nytt.
Jaha, det var alltså inte lösa farhågor bara.
- Men du trivs väl i din keps? frågade jag. Jo, det gjorde han. Då ska du inte bry dig om sådana där kommentarer, det är vad du tycker som är viktigast när det gäller dig själv. Och det höll han med om, så kepsen åkte på igen.

Sedan tänkte jag på det där, precis samma sak hände mig när jag var liten. Mamma hade köpt en ny ljusblå täckdress åt mig, och vita näbbkängor och jag minns tydligt hur glad jag var. Jag riktigt pös upp av stolthet. Tills jag kom på skolan nästa dag, och någon slängde ur sig en svidande kommentar som träffade precis så rätt som det förmodligen var menat. Det var som att sticka hål på mig med en nål, precis all stolthet gick ur mig som luften som går ur en ballong och jag tyckte aldrig mer att jag var fin i dom kläderna.

Lillebror däremot, noterade kommentaren, men verkar inte ha låtit den påverka på det sätt jag lät den. Och det ska jag säga er, är jag enormt tacksam för. Kan mina barn känna styrka i sig själv, och fälla upp det där paraplyet ovanför sig och låta sådana där ord bara rinna utanpå och av – då har dom mycket vunnet. Och så vill jag att dom fäller ihop det däremellan, och låter alla snälla ord helt och hållet dra in och marinera och göra dom gott.
Då kommer dessa pojkar att vara rustade för det mesta här i livet. Mina älskade barn!

2009-09-17, 10:39 | Allmänt

16 kommentarer till “Det är ju bara en keps”

  1. Camilla 2009-09-17 kl 11:46 #

    Hej vännen!

    Ja där har du verkligen rätt!
    Liam har ju fått för sig att han absolut inte vill ha kort hår, han vägrar helt enkelt klippa sig kort!
    Vi var lite oroliga att han skulle bli retad för sitt halvlånga hår när han skulle börja skolan här, och det har vi korkade föräldrar sagt till honom…

    En dag när han varit ute och lekt kom han in och berättade att en större kille här på området sagt att han såg ut som en tjej med det långa håret, alltså besannades våra farhågor…
    Vill du klippa dig frågade jag.
    Aldrig i livet, fick jag till svar, du och pappa säger ju alltid att jag inte ska bry mig om vad andra tycker hela tiden!!
    Han är fortfarande långhårig och blir inte alls retad för det, tack och lov!
    Så skönt att han inte bryr sig om vad andra tycker, tänkte jag.

    Men så igår protesterade han högljutt när jag tog fram kläder till honom, däribland en i mitt tycke cool tröja från me and I (lite retro som du nog skulle gilla..)
    ´-Tror du jag ska ta på mig en bebiströja va, aldrig i livet, alla kommer ju att skratta ihjäl sig, förkunnade han högljutt!
    -Men ingen kommer att skratta, den är ju jättetuff, försökte jag.
    -Aldrig, du får kasta den, fick jag till svar…

    Suck…det är tydligen skillnad på hår och kläder….

    Kramar Camilla

    sara: härligt att höra att han bär sitt fina hår med stolthet! Och att han har så kloka föräldrar att ta lärdom av. Att tröjan blev dissad berodde förmodligen mer på hans egen uppfattning om den än alla andras, kanske har vi vuxna med förkärlek till retro en annan syn än dagens barn på vad som är coolt och inte… ;)
    Tack för att du delade med dig, jag gillar att få glimtar av ert liv trots avståndet! Kram!

  2. ragnhild 2009-09-17 kl 12:07 #

    for en kul caps! passer nok bra til en liten, søt lillebror ^^

    sara
    : ja, den är helt klart lite annorlunda :)

  3. Kerstin 2009-09-17 kl 12:21 #

    Ja det där känns igen. Var med om nåt liknande i skolan och det tar verkligen hårt.
    Jag tycker lillebror är jätteduktig som står på sig och fortsätter använda den keps han tycker så mycket om. :)
    Ha en fin dag.

    sara
    : ja, det är nog många som bär på liknande historier. Tack för dina vänliga ord, och till dig får jag önska en god natt (eftersom jag skriver så sent).

  4. SKÖNT HEMMA 2009-09-17 kl 12:46 #

    Hade ett par skor som jag fick en kommentar om och jag minns det så väl än idag.
    Lillebror är en tuff kille verkar det som :)

    sara: visst är det dumt att just de mindre snälla kommentarerna ska fästa så förbaskat hårt, medan man mycket lättare kan glömma de snälla? Det borde vara tvärtom tycker jag!

  5. Malin 2009-09-17 kl 17:36 #

    Barn som vågar ha ngt annorlunda och som struntar i vad andra tycker är starka!!

    Min dotter 12 år är inte särskilt trendig som många i sin klass, hon väljer sköna kläder och bryr sig inte vad andra tycker, därför är det inge roligt att reta henne heller.

    Bra tycker jag!

    sara: vilken skön dotter du har! Helt rätt att gå sin egen väg, även om det kanske inte är den lättaste vägen att gå alla dagar. Jag är full av beundran och håller med dig, det är starkt gjort.

  6. KarinL 2009-09-17 kl 19:52 #

    Så fint skrivet, du har ordets gåva! Kram

    sara: men titta här, det är ju du Karin! *vink, vink*

  7. Bokmalen 2009-09-17 kl 20:37 #

    Vilken härlig inställning han har lillebror!! Förstår att du känner dig glad för hans storhet å det gör du all rätt i!!!
    Barn å även vuxna som inte tar åt sig av saker blir ju oftast inte retad, för det är ju inge kul när dom inte tar åt sig. Det är ju stort av er som föräldrar!!! ;)
    StorKramen, Maria

  8. Bokmalen 2009-09-17 kl 22:16 #

    Hej igen! Jag glömde ju säga, Tack så jättemycket för boken. Ska börja med den nu å se om jag fattar nåt!!?? Får se om jag klarar det själv eller om Marcus får rycka in!??? Men jag ska prova själv först innan jag ber honom. ;)
    Hi,hi, nu får du ju en kram till!! ;)

    sara
    : åhå, dubbelt upp, det var generöst! :) Tja, det där är nog ingen bok man läser från pärm till pärm, men den kan kanske vara lite intressant att bläddra i nu när du är inne på sådana spår. Och självklart ska du prova själv först, jag tror säkert att du kommer ganska långt på egen hand. Men det är ju alltid skönt att känna att man har lite backup. :)

  9. Vicke 2009-09-17 kl 22:39 #

    Säger bara HEJA HEJA LILLEBROR! Vilken “tuffing”, så stark och modig han är. Jag vet att det inte är så lätt alla gånger att våga gå sin egen väg och vara sig själv och då bland annat ha på sig sånt man gillar utan att bry sig vad andra säger och tycker. En riktig hjälte er lillebror !
    Kramen

    sara: jag är nog inte den enda mamman här till en liten hjälte *tittar menande åt ditt håll*. Kram!

  10. Bibbi 2009-09-17 kl 22:57 #

    Kepsen ÄR “lillebror” :)
    Nåde om jag hör någon säga något elakt till honom, då blir “fröken” inte nådig. Tur han är en så fin och självständig kille. Han tar inte skit i onödan.
    Det är så djuriskt kul att prata med honom. Underfundig och spjuver ända ut i fingertopparna:grin:
    Han lämnade föresten selma i dag. Ordentlig och artig som vanligt.
    Du har så fina “barn” (storebror vill väl inte hamna under det ordet längre…) Njut av dem och allt de ger.
    Nu blir jag så rörd att det är bäst jag slutar här…
    Stora kramen

    sara: och nu gör du ju mig rörd också…! Tack för snälla ord, och beredskap på skolgård. Och selman blev levererad också hör jag, finemang! Tack för lånet förresten.
    Och vad gäller storebror så kommer han alltid att vara mitt barn, även om han börjar bli ett vuxet sådant. Vad han själv tycker i den frågan är förstås en helt annan sak. ;)
    Kramar te´bax!

  11. Alonza 2009-09-18 kl 7:17 #

    Barn som vågar ha ngt annorlunda och som struntar i vad andra tgcker är starka!!

    Min dotter 12 år är inte särskilt trendig som många i sin klass, hon väljer sköna kläder och bryr sig inte vad andra tycker, därför är det inge roligt att reta henne heller.

    Bra tycker jag!

    <strong>sara</strong>: vilken skön dotter du har! Helt rätt att hå sin egen väg, även om det kanske inte är den lättaste vägen att gå alla dagar. Jag är full av beundran och håller med dig, det är starkt gjort.;

  12. Carina - inspirera 2009-09-18 kl 9:21 #

    Det klart att man ska vara sig själv!
    Det låter ju så enkelt – men kan vara så otroligt svårt!
    Men lillebror verkar ha den rätta inställningen…
    Stå på dig – annars gör någon annan det!
    Kramen.

  13. Erika 2009-09-18 kl 10:23 #

    Jag kan bara hålla med. Jag känner så väl igen mig både i dina tankar och i hur du kände det när man var både yngre och mindre.

    Vår son är en snäll kille, som gång på gång får sig en elak kommentar. I bland ser man att han berörs och i bland skakar han av sig det hur lätt som helst.
    Vi försöker också lära de små, att bara man är nöjd själv spelar det ingen roll vad andra tycker och säger. Det är dock lättare sagt än gjort.

    Ha en fin helg!

    Kram

  14. Karola 2009-09-18 kl 15:19 #

    Tack, det känns som dagens visdomsord det! …vis liten kille du har :)

  15. m a r i a k o d e n 2009-09-18 kl 15:56 #

    Så där var det när jag var liten åxå, hade fått ett halsband av min mamma o en klasskompis sa: -var hr du grävt fram det där fula halsbandet då???
    Gissa en gång vem som hade ett likadant några dagar senare…jo hon förståss.

    Lycka till med kepan ialla fall… ;)

    Trevlig helg!!

  16. Koselig 2009-09-18 kl 19:39 #

    Bra skrevet! Jeg håper han har på seg kepsen flere ganger jeg :)

    god helg!

Trackback URI | Comments RSS

Skriv en kommentar

:blank: :blush: :cool: :cry: :eek: :grin: :hmm: :lol: :love: :mad: :| ;P :( :o :) ;)