Förvaringspallen som skymtade i det förra inlägget gjorde flera av er nyfikna, så den får helt enkelt ett eget inlägg.
Den heter Klinte, och jag köpte mitt exemplar på Svenska Hem i Umeå. Strax därefter vann jag faktiskt ytterligare en, så nu har jag turen att äga två. 

Jag är verkligen förtjust i modellen. Förutom att den är stilren och rasande snygg, så har den en rejäl och bekväm sittyta (även för stora bakar) med avtagbar fejk-får-päls på locket.
Under locket finns bra plats för förvaring. Gillar man Klinte, så kan det vara bra att veta att det finns flera möbler i Klinte-serien, tillverkad av Torkelson. På deras hemsida kan du hitta vilken återförsäljare som finns närmast dig.

När jag köpte min pall för några veckor sedan var den nedsatt och kostade 890 kr. Ordinarie pris kan säkert variera, men ser ut att ligga strax under 1500 kr.

Hoppas att jag stillat er nyfikenhet. Annars, välkommen att fråga på.

I drygt ett år har den vita vepan “Kallt” från Ikea hängt orörd på sin plats i hallen. Men häromdagen gjorde sig vårkänslorna påminda, och med dom en önskan om förändring. I en byrålåda låg ett orört tyg, inköpt hos Ohlssons tyger för ett bra tag sedan, som nu plockades fram.

Med spontana infall finns ingen tid att spilla. Det ska gå fort, och genomförandet behöver nödvändigtvis inte kombineras med någon större kvalitetspåverkan. Sagt och gjort. Fram med tygsax och tejper av alla de sorter. Snäpp, snäpp, och så var det “bara” att tejpa fast tyget på baksidan av vepan. Nu verkar dock varken washitejp eller eltejp vara särskilt idealiska för just detta ändamål, men det hjälptes upp av ett gäng nålar utplacerade på strategiska platser.

Så gör man en vårkostym till en kall vepa, på förmodligen helt fel sätt. Men fort gick det.

Har man fått så mycket snö som vi har, är det ju rent utav snålt att inte dela med sig.
Varsågod.

Så här är det.

Sara har planterat en finfin buske. Förra sommaren.
Denna sommar tipsar svägerskan om att Sara nog bör kolla upp när på säsongen det är lämpligt att korta ner långa och gängliga grenar, för att busken ska bli just det: buskig.
Det tyckte Sara var en god idé, men sedan fick Sara fullt upp med att dricka kaffe och prata om andra saker med fina svägerskan, och trolleri vips så hade hela sommaren gått och nästan hela hösten också.

Så kära läsare och trädgårdsintresserade vänner: vad göra nu? Vi talar växtzon 5, och en buske som heter Diablo nånting. Kan jag korta ner grenarna nu, eller när är bästa tiden? Jag vill verkligen inte ha ihjäl den. Någon som har ett gott råd? Pleeease?

Hunden tittade konstigt på mig när jag tog reda på stammen.
Sonen tittade konstigt på mig när jag spraymålade den.
Maken tittade ännu konstigare på mig när jag satte den i en julgransfot och tog in den.

Men det där hörnet i vardagsrummet har stört mig länge nog nu. Mörkt och trist, som om det bara väntat på att få ett litet tak av grenar och svävande ljus.

Hur ni skulle ha tittat på mig just nu vågar jag inte spekulera i. Jag är kanske inte riktigt klok.
Men må så vara då. Jag tycker i alla fall att det blev annorlunda. På ett bra sätt.

Att denna sortens flaska kallas för Damejeanne, visste jag inte förrän den nyligen började dyka upp lite varstans i bloggosfären.
Att det dessutom stod en dammig och smutsig sådan och väntade på mig ute i vårt eget uthus, blev en total överraskning.

Den förtjänade ett bättre öde än att lämnas kvar där ute, så efter en del gnussande både in- och utvändigt fick den flytta in i vårt vardagsrum.
När eftermiddagssolen nådde fram till flaskan var det som att få två flaskor i en. Skuggor kan verkligen vara nog så vackra.

Och kolla in den här länken, som beskriver hur man kan skapa en egen biosfär i en sådan här flaska – hur häftigt som helst!

1 oktober.
Det är bara att resignera. Hösten är här på riktigt.

Mörkret kryper allt närmare, och allt snabbare.
Tack och lov för stämningsbelysning som gör en lite gladare.

Utanför vardagsrummet har vi den här vackra rönnen, som nu är snäppet finare tack vare slingan med ljus.
Hade jag haft närmare till Granit hade det kanske blivit deras underbara glödlampsslinga istället. Men å andra sidan så har min slinga LED-lampor, och ska vara extremt energisnål. Pluspoäng där.

Redan i maj kom denna tystade pippi hem till oss. Hushed av Amy Dover.
Först för någon vecka sedan kom jag för mig att lämna in bilden för inramning, och igår kunde jag äntligen hämta den.

Åhoj, vad jag gillar denna tavla.
Men åhoj, vad svårt att veta var jag ska hänga den. Man vill ju liksom hitta den perfekta platsen. Helst direkt, istället för tio spikhål senare. Den får väl stå på skåpet så länge, så mognar det kanske fram något klokt.

Ett tips till er som vill ta chansen att vinna en alldeles egen Hushed – eller något annat verk från Arty People; just nu pågår det en tävling inne hos Trendenser. Sista tävlingsdag är 24/9.

Det kommer inte att gå fort, men nu är det i alla fall på gång.
Garaget, som är katastrofstökigt, ska rensas och alla grejer ska organiseras i lådor och sedan vidare upp på väggen. Men först ska väggarna målas om. Det vete katten om det någonsin är gjort sedan huset byggdes?

Förvaringssystemet kommer från Hammarplast och heter SmartStore Wall. En fiffig lösning där lådorna hängs direkt på konsoler. Lådorna brukar inte vara svåra att få tag i, men väggskenor och konsoler kan man få leta lite extra efter. I Umeå vet jag att dom finns hos Expo och Coop Forum. Bäst pris verkar Bauhaus ha. Dit har vi närmare 30 mil enkel väg dock.
Hos Expo hittade jag dessutom praktiska märkfickor med etiketter – klockrent!

Då gäller det bara att sätta en rimlig tidsplan på det hela då. Färdigt till första advent? Så får det bli.

Så här blev det!
Tänka sig att det skulle ta flera år av bearbetning, innan maken föll till föga. Jag visste ju hela tiden att det skulle bli bra – och det blev det ju!

Nu tar det inte längre stopp vid kaklet, istället upplevs köket både djupare och ljusare. Egentligen är foton bara blaha, blaha. Man måste uppleva det för att vara på plats.

Ett stort tack till snälla snickarsvågern som hjälpte till, och snälla svägerskan som så generöst lånade ut honom. 

Till er som är lite nyfikna på de tekniska detaljerna: fönstret är från SP Fönster, 170 cm långt och 40 cm högt (17×4). Modellen heter Balans och är karmfast (ej öppningsbart).