Som utlovat!

Det gamla påslakanet inropat från Tradera har nu fått ge vika för tygsaxen, som hittills använts rätt sparsamt i detta hem.
Men nu med stärkt självförtroende (tack vare Lotta Jansdotters sömnadsbok för nybörjare) så kommer den kanske att användas flitigare än tidigare.

För ta mej tusan om det faktiskt inte rent utav både liknar och går att använda som örngott mitt lilla syprojekt.

Och syslöjdsfröken som nära nog dömde ut mig – titta lite närmare så får du nog snudd på glädjetårar i ögonen när du ser mina välarbetade sömmar. Dom går både rakt och är placerade precis enligt beskrivningen.

Ha! Där fick du!

Jag är helt såld på sköna retrotyger just nu!
Det här örngottet ihop med en matchande kompis är inhandlat på Tradera, och jag blir glad varje gång jag ser det.
Jag tror det funkar minst lika bra som en vitamininjektion!

Även ett gammalt påslakan landade i brevlådan häromveckan. Tänkte att det kanske kunde sys om till fler örngott, eller en tygväska?
Det är bara en liten hake…

Jag är inget bra på att sy!
Minnena från textilslöjden i skolan är inte av det lyckligare slaget. Jag sydde faktiskt ett örngott och minns jag rätt så fick jag bakläxa. Och örngott som ska vara så lätta att sy…
Men skam den som ger sig, det är bara att kasta sig upp på hästen och prova igen. Nu har jag i alla fall ingen barsk fröken som kan ge mig dåligt självförtroende. Så det så!

*…åh, hjälp… vad har jag nu gett mig in på….*

Jag fortsätter precis som i den förra bloggen att hänga med på veckans tisdagstema.
Idag är det orange som gäller, och dagen till ära fick mina föräldrars gamla lampa följa med mig hem.

- Vad är det här? var makens första ord när han fick syn på den minst sagt stora och orangefärgade lampan som hamnat i vårt sovrum. Hans röst avslöjade att det inte var kärlek vid första ögonkastet.

Den är inte direkt diskret, men jag måste tillstå att den sprider ett behagligt varmt sken där den står. Jag har redan börjat vänja mig, och det vete katten om jag tänker lämna tillbaka den…