Hunden tittade konstigt på mig när jag tog reda på stammen.
Sonen tittade konstigt på mig när jag spraymålade den.
Maken tittade ännu konstigare på mig när jag satte den i en julgransfot och tog in den.

Men det där hörnet i vardagsrummet har stört mig länge nog nu. Mörkt och trist, som om det bara väntat på att få ett litet tak av grenar och svävande ljus.

Hur ni skulle ha tittat på mig just nu vågar jag inte spekulera i. Jag är kanske inte riktigt klok.
Men må så vara då. Jag tycker i alla fall att det blev annorlunda. På ett bra sätt.

Att denna sortens flaska kallas för Damejeanne, visste jag inte förrän den nyligen började dyka upp lite varstans i bloggosfären.
Att det dessutom stod en dammig och smutsig sådan och väntade på mig ute i vårt eget uthus, blev en total överraskning.

Den förtjänade ett bättre öde än att lämnas kvar där ute, så efter en del gnussande både in- och utvändigt fick den flytta in i vårt vardagsrum.
När eftermiddagssolen nådde fram till flaskan var det som att få två flaskor i en. Skuggor kan verkligen vara nog så vackra.

Och kolla in den här länken, som beskriver hur man kan skapa en egen biosfär i en sådan här flaska – hur häftigt som helst!

Redan i maj kom denna tystade pippi hem till oss. Hushed av Amy Dover.
Först för någon vecka sedan kom jag för mig att lämna in bilden för inramning, och igår kunde jag äntligen hämta den.

Åhoj, vad jag gillar denna tavla.
Men åhoj, vad svårt att veta var jag ska hänga den. Man vill ju liksom hitta den perfekta platsen. Helst direkt, istället för tio spikhål senare. Den får väl stå på skåpet så länge, så mognar det kanske fram något klokt.

Ett tips till er som vill ta chansen att vinna en alldeles egen Hushed – eller något annat verk från Arty People; just nu pågår det en tävling inne hos Trendenser. Sista tävlingsdag är 24/9.

Det var i butiken Pentik som jag hittade det mönstrade kuddfodralet, och sedan var jag förlorad. Äsch, vad dramatisk jag låter – det är ju bara en kudde. En skål på fot från Lagerhaus gjorde mig sällskap hem också (tyvärr är den tom på bilden, jag får bara äta godis på lördagar numera).

Ni då, vad blir det för höstfärger hemma hos er det här året?

Det fick bli en bild på en översnöad Loppan, och så la jag till lite text i Photoshop innan jag skickade den för tryck.
Jag valde 30×40 cm, och det var riktigt spännande att öppna det inslagna paketet när det kom några dagar senare. Jag var nyfiken på bildåtergivningen, och så om canvasen var sträckt och snygg. Jag gillar inte när det svankar, det ser så illa ut, om ni förstår vad jag menar?

Men jag måste säga att jag känner mig jättenöjd. Tavlan motsvarade förväntningarna på alla plan.

Om det är så att ni också vill beställa en canvas så ger Sumopix er 15% rabatt till sista mars. Ange bara “saravillfara” som rabattkod i kassan.

Ha en fortsatt fin söndag!

Jag brukar vanligtvis föredra fönsterlampor som ger ljus från alla håll, om ni förstår vad jag menar. Men den här i plåt passar bra i just det här fönstret, eftersom den avspeglas i teven. Så då är det bara bra att ljuset enbart seglar neråt.
Och så gillar jag den enkla och sköna formen.

Tänka sig att ett nytt år alltid ska innebära nyöppnade ögon hemma. Eller, så är det väl egentligen varje årstidsväxling, åtminstonde för mig.

Rätt sorts belysning är verkligen förenat med trivsel för mig.
Skenet ska vara behagligt och fördelningen i rummet ska vara balanserat och funktionellt på samma gång.

Det är bland det första jag gör när vi kommer hem, och huset är mörkt, igång med alla små lampor så att det känns hemtrevligt.
Särskilt i köket och vardagsrummet har vi gott om mindre belysningar a´la hög mysfaktor. De flesta strömbrytare är lite illa till dessvärre, bakom element, soffor och köksbord.

Men det finns en lösning som är snudd på så bekväm att jag tvekar att blogga om den. För den lär få mig att verka oerhört bekväm och lat och slösaktig.
Ni har säkert sett den i affärer, fjärrkontrollen som styr belysningen med bara ett knapptryck.

Jag var länge misstänksam mot att dra hem ytterligare en fjärrkontroll (jag skulle vilja påstå att vi har så det räcker), men det var rea och nyfikenheten tog över.
Hur onödig den än må vara, så måste jag ändå erkänna att det här är en av de mer trevliga onödigheter av detta slaget.

Med vårt lilla packe följde en kontroll och 3 uttag – och med dessa så styr vi i dagsläget totalt 8 lampor.

Fjärrkontrollen har vi redan ute i hallen, så att man kan tända direkt man kommer hem. Tryck, tryck, tryck – och tänt var det här.
Och när man har somnat i soffan med alla lampor på och ingen annan är uppe och kan släcka lamporna åt en (för själv är man så trött och vill bara gå raka vägen i säng utan att passera gå), då bara tryck, tryck, tryck så är det mörkt igen!

Ja, jag vet. Jag är mentalt förberedd på att få skäll för att jag är så uselt bekväm av mig.
Men se det som ett köptips till era gamla släktingar som börjar ha ledvärk och svårt att böja sig ner till alla lysknappar som hänger illa till. Då blir ni genast kanske lite mindre arga på mig.

Kampen är avgjord.
Mammans läshörna i vardagsrummet har det senaste halvåret varit kusligt öde kvällstid.
Fåtöljen som skulle stå där blev nämligen kapad (och därmed flyttad) av tonåringen, efter han upptäckt att den utgjorde en perfekt sittplats för honom, där inga föräldrar och syskon kunde inkräkta på hans privata sfär.

Så på kvällarna bar det iväg för fåtöljen tvärs över rummet till soffgruppen.
Och dagen därpå baxade mamman tillbaka den till hörnet.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Tills mamman en dag erkände sig besegrad och lät fåtöljen stå kvar på tonåringens tevetittarplats.
Hon satt ju ändå nästan aldrig och läste i den där läshörnan, det var bara det att det såg så ödsligt ut när fåtöljen hade flyttat ut.

Förvaring kan man dock aldrig få för mycket av, och på sista tiden har en längtan efter äldre möbler smugit sig på mamman med den något odefinierbara inredningssmaken.
Det tog några månader, men en vacker dag uppenbarade dom sig. Skåpen med stort S.
Ingen annan än mamman kunde se möblernas potential, eftersom bilden på Blocket liksom var en helt annan än den hon hade i sitt huvud. Ni vet – man vet precis hur bra det kommer att bli, det är bara det att ingen annan kan se det.

Men trägen vinner, och nu står dom där och passar in så himla bra att mamman får lust att slänga sig om halsen på tonåringen, men det kan hon inte göra för då skulle han svimma av äckelkänslor för kramar är det värsta han vet just nu.

Så kan det gå, när man vet var skåpet ska stå.

Så där, då har man landat lite och är hemma igen.
Dagarna i Södertälje har varit innehållsrika, och en riktigt bra utbildning var det.
Kvällarna har vi tillägnat en massa strosande, och även en sväng till Kungens kurva. Som vanligt ruskas det säkert på huvudena på alla er som har nära till Ikea, men för oss norrlänningar som inte hunnit tröttna på det stora varuhuset är en tripp dit i det närmaste ett måste.

Begränsade packmöjligheter höll dock ner antalet inköp, men en liten knubbig lampa rymde jag i alla fall, och så lite presenter till resten av familjen – som egentligen kanske redan belönats nog genom att slippa mig dessa dagar…

Mest verkar Wii Fit ha saknat mig, för när jag klev på balansbrädan imorse tyckte den minsann att jag hade hållt mig undan alldeles för länge. Den har koll på mig den rackaren!

Nåväl, stärkt av mina nya kunskaper, goda hotellfrukostar och en enormt härlig grönska och blomning där nere i södern, väntar ytterligare en dags arbete. Och dit är jag på väg nu.
Så vi får höras mer senare.
So long så länge

Ja, då var det dags att avslöja vad jag menade med att mitt nya liv har tagit sin början

Jag gissar att många av er (de flesta?) redan är bekant med tevespelskonsolen Wii, och det nya spelet Wii Fit som släpptes för en tid sedan?
I spelet ingår en balansbräda som bl.a registrerar ens rörelser och hur man fördelar kroppstyngden.
Ihop med de olika aktiviteterna, som t.ex yoga och aerobic är tanken att kroppen ska få sig en allsidig träning, utan att ens behöva lämna vardagsrummet.

Jag säger inte att det här passar alla. I själva verket fick jag en konstig blick av min sportande och hälsosamma väninna när jag berättade om spelet och vår familjs nya aktivitet.
Sport, enligt henne, utövas bäst ute i det fria. Hon skulle aldrig komma på tanken att stanna inomhus nu när man äntligen kan cykla, promenera och springa ute i friska luften.

Men vi har jätteroligt, allihopa!
Och i allra bästa fall kommer jag att fortsätta tycka det, och lyckas hålla igång träningen.
Jag hoppas, hoppas, hoppas i alla fall det.

……… eh, harkel….
jag tar tillbaka det där om att vi har jätteroligt allihopa….. just nu bråkas det där inne om vems tur det är. Vänta bara tills jag kommer dit, och berättar om vems tur det egentligen är. Min!!