Vet ni vad jag gjorde i fredags?
Började en utbildning! Lyckas jag med den, så blir jag certifierad inredare.

Nu djupdyker jag i inredningens underbara värld, och det säger jag bara – dykardräkten sitter som ett schmäck! Halleluja så bra det här känns.
Fredag, lördag, söndag bestod av lärarledda studier ihop med mina nya bekantskaper till klasskompisar (vad kul det är att träffa likasinnade!), och nu är det studier på egen hand med flera hemuppgifter som ska lösas tills nästa gång vi ska träffas igen.

Vilken energi det här har gett mig! Våren känns så ofantligt mycket mer inspirerande och rolig nu.
Idag dammade jag av lånekortet och lånade böcker så det nästan blev för tungt att bära – det som syns på bilden ovan är bara en bråkdel…

Och hör upp nu alla Umebor. Ni skulle kunna få ge mig tips om ni vet något väntrum som ni tycker känns lite så där halvdåligt möblerat. Det är nämligen en av mina hemuppgifter, att (på papper) möblera det bättre. Så jag tar tacksamt emot tips, för jag har inte besökt så många väntrum den senaste tiden. Någon?

Idag fick storebror mamma att känna sig lite extra gammal.

Vips så har julen övergått till nyår.

Vi befinner oss just nu i ett vintrigt fjäll, och här finns hur mycket snö som helst. Tack vare mobilen kan jag posta ett litet livstecken trots att vi är mitt ute i ingenstans.

Ett gott slut från oss till er!

Vi hade den vackraste av dagar här idag.
Snö, runt 12 grader kallt och en sol som vågade sig fram men aldrig orkade särskilt högt.

Det händer ganska ofta att vi får besök av rådjur här på åkern intill oss, men idag var det en oäkta variant som fick stå till tjänst som julkortsmotiv. En fotografering som förresten höll att ta en ände med förskräckelse, då jag fick den inte så strålande idéen att Loppan också skulle vara med på bild.

Hon nöjde sig nämligen inte med att snusa försiktigt på lilla Bambi, utan det blev istället struptag och nu-bär-jag-iväg-med-henne-och-dödar-henne-greppet. Gulp.

Nåja. Nu gick det trots allt bra, men några fler möten mellan hund och Bambi blir det inte. Om jag får bestämma.

Nu mina vänner, tar jag lite julledigt, och så ses vi när vi ses helt enkelt. Ha en underbar jul!

Bild: Rådjuret är inhandlat hos Anyhow.se

Ikväll upptäckte jag att TV4 Play numera finns som app för iPad.
Jag har inte sett något av avsnitten av Leilas söta jul, och tänkte att jag kunde kolla ikapp lite. Men, det visade sig att avsnitt äldre än 7 dagar är vikta för betalande Premiumkunder – vilket jag inte är – så jag kunde bara se det senaste avsnittet.

Jag ägnade nog lika mycket uppmärksamhet åt bunkar och attiraljer i studion, som åt Leilas bakning. Jag tycker att dom borde ha en lista med produkter och köpställen för oss nyfikna. Som de rutiga små djuptallrikarna (eller vad vi nu ska kalla dom) som syns här ovan, en i blått och en i rött. Var kommer dom ifrån? Har ni bättre koll än vad jag har?

Bild: skärmdump från Tv4 Play, Leilas söta jul, del 3

Ja! Mer snö, det vill vi ha!
Är det grönt eller vitt där ni bor?

Tänkte att jag skulle visa vilken bra bok jag köpt. Bookbook kallas den, och är egentligen ingen bok. För det är ett fodral till iPhone med plats för sedlar och kontokort. Men det bästa av allt är att den skyddar så bra. Ni ser, den tål till och med att bli överkörd av en buss (?) gång på gång.

Det är min första animering som jag provade göra i photoshop idag. Det gick ju hyfsat, även om det går att finslipa. För visst funkar det, ni ser en bil som kör över fodralet gång på gång, eller?

Äntligen kom snön!
Det får bli fyrtal i bilder från idag, så att jag har något att titta tillbaka på den här tiden nästa år. Något att jämföra med.

Och se på tusan om det inte gått och blivit ett telefonköp sedan vi pratade iPhone sist. En naggande god 4s. Milsvid skillnad från min gamla osmarta lur. Så hädanefter lär det dyka upp fler mobilfoton. Hoppas ni gillar´t.

Eller egentligen……..varför vänta? Vi tar ett fyrtal till. När vi ändå håller på.
Från en dimmig dag i sena november. Lite som filmen “Fyra nyanser av brunt”.

Först ville jag inte skriva.
Och nu när jag börjar vilja det igen, då vet jag inte hur jag ska skriva.

Jag vet bara att jag vill ha det bortgjort, så att jag sedan kan låtsas som att allt är sig likt härinne igen. Fast det inte är det.

För sjukdom ska hålla sig på avstånd, och inte drabba ens nära och kära. Men ibland är det precis det som händer. Och det hände oss.
Men nu, efter några veckors accepterande, tar jag avstamp, fattar er i händerna och siktar mot en ljusare framtid. Det klart att det här ska ordna sig.

Och under tiden så återgår jag till att skriva om ytliga ting som hem och hus och julsaker och annat.
För här är ju ni. Och att ha en fristad ihop med er är nog det som behövs just nu.

Fars Dag.
Jag älskar dig alla dagar kära pappa. Men idag gör jag det så mycket att det nästan gör lite ont.